Stockholms tunnelbana och de nästan perfekta speed gates

I den här artikeln behandlas speed gates vid Stockholms tunnelbanestationer, även kända som entrégrindar. Vi kommer att titta på varför valet av den optimala entrégrindar inte alltid är enkelt och vilka faktorer som gör valet utmanande.

Grindmodell och princip för funktion

På tunnelbanestationerna i Stockholm används huvudsakligen helhöga entrégrindar vid ingångarna. Kunden läser sitt SL-kort på läsaren som finns på porten, och de transparenta akrylvingarna framför grinden dras in för att öppna passagen för resenären. Grindarna i tunnelbanan är utrustade med flera sensorer som syftar till att avgöra när en person har passerat genom grinden. Efter att vissa sensorvärden har registrerats stänger vingarna för att stänga passagen för den person som följer efter.

Optimering av grindarna

Speed gates i Stockholms tunnelbana är justerbara, och för SL (Stockholms lokaltrafik) skulle det vara idealiskt om de stängdes så snabbt och kraftfullt som möjligt efter att en person har passerat genom dem. Dock är det inte helt möjligt att maximera hastigheten, eftersom vingarna kan stängas innan eventuella resväskor och barnvagnar har passerat genom gaten. På samma sätt gäller det även stängningsstyrkan: det måste undvikas att grinden stängs för kraftigt, vilket kan medföra risker för människor. Därför har Stockholms tunnelbana under åren behövt finjustera sina stängningshastighet och -styrka, genom att dra lärdom av de cirka en miljon passager som sker varje dag genom grindarna.

Missbruk

Man skulle kunna anta att tunnelbanans grindar är så noggrant finjusterade att de helt skulle eliminera missbruk. Så är dock inte fallet. SVT (den lokala nyhetsbyrån) uppskattade att 15 % av resenärerna 2020 reste utan biljett. SL förlorar årligen mer än en miljard kronor på detta. Allt är inte enbart en konsekvens av missbruk i tunnelbanan, utan en del av problemen finns även på pendeltågen. På flera pendeltågstationer används halvhöga vändkors, som är lättare att passera och därför mer benägna att missbrukas.

Även om exakta siffror inte är kända är det uppenbart att missbruk förekommer i stor mängd i Stockholms tunnelbana. Vanligtvis sker detta genom att följa efter en betalande passagerare ("planka"), det vill säga en person utan biljett går nära bakom en betalande passagerare och går genom grinden när vingarna öppnas, innan den hinner stängas. Det är också möjligt att underlätta detta genom att använda händerna för att hålla tillbaka de stängande vingarna, vilket förhindrar att de återgår till stängt läge eftersom den kraft som händerna utövar gör att porten öppnas igen. När vingarna därför öppnas på nytt, ger den ifrån sig ett pip för att meddela att antingen ett missbruk eller annan onormal aktivitet har upptäckts.

Personal räddar dagen, eller?

Man skulle kunna anta att missbruket skulle hindras av det faktum att det finns en arbetsstation vid slutet av varje grundlinje på Stockholms tunnelbanestationer, vilket skulle kunna fungera som ett psykiskt hinder för att följa efter. Tyvärr har dessa anställda inte befogenhet att direkt ingripa mot missbruk, och de rapporterar inte vanligtvis händelser till biljettkontrollanter heller. Kanske beror detta på att missbruket sker i så stora mängder.

Sammanfattning

Stockholms tunnelbana använder huvudsakligen höga entrégrindar som är optimerade för stängningshastighet och kraft. grindarna är utrustade med aktiva larm för att varna vid missbruk, och dessutom finns personal som ibland gör biljettkontroller och böter på de som använder grindarna felaktigt.

Stockholms tunnelbana står inför utmaningen att hitta en balans mellan enkel passage och att förhindra missbruk. De har beslutat att det är viktigare för dem att resenärernas (dvs. kundernas) passage ska vara smidig, vilket har lett till att en viss mängd missbruk, eller kanske till och med en lite större mängd, måste accepteras. Lösningen de har idag är troligtvis den bästa möjliga som finns tillgänglig. Kommer någon dag en lösning att uppfinnas som möjliggör helt obehindrad passage utan något missbruk? Med dagens teknologi är det kanske inte möjligt, men framtiden får utvisa.